Första Cx-helgen

Så var CX-säsongen igång och det började bra för egen del. Göteborg och slottsskogen stod värd för första cuphelgen och som vanligt levererade göteborgsklubbarna ett prickfritt arrangemang. Det är imponerande hur de kan hålla så hög klass på allt och även lyckas förbättra banan för varje år och fixa med detaljer som extra cykeltvättar och bra vegetariska alternativ och lyxigt fika (så mycket bättre än trötta hamburgare och kexchoklad).

Banan var som sagt i toppskick, det hade regnat en del under veckan så gräset var tungt och lite lätt lerigt precis som jag vill ha det. Partiet i dungen hade spetsats till med bland annat några pumps vilket var ett annorlunda men roligt inslag. Som vanligt fanns den något udda men löpvänliga trappan med och även den för förra året nya löpbacken längst bort i banan var med.

Dag ett så saknades det ett par starka namn i startfältet då premiären tyvärr krockade med avslutningen av långloppscupen. Vi var ändå strax över 20 stycken som stod på startlinjen vilket kändes helt ok med tanke på att juniorerna inte kör med eliten i år. Var ganska nervös och hade inte riktigt koll hur det låg till med formen men som vanligt släppte det så fort starttutan lät. Min vana trogen så fick jag en mindre bra start och låg i nedre halvan av fältet när vi svängde ut på gruset. Tappade ytterligare ett par placeringar på första varvet innan det stabiliserade sig. Tendensen från förra året fanns kvar, jag är inte så snabb men tröttnar inte och kan hålla ganska jämna varvtider så efter ett par varv började jag plocka placeringar och halvvägs in i loppet låg jag och pendlade mellan 10-12 plats. Fightades med Tony från VCK men lyckades aldrig riktigt få rygg och efter ett par misstag under de sista varven så rullade jag in som 11a 30 sekunder bakom Tony och en topp 10 placering. Jag var ändå mycket nöjd i och med att jag hade en del cyklister bakom mig och att jag inte ens var nära att bli varvad vilket jag var vid ett flertal tillfällen förra året. Som vanligt körde jag riktigt bra på gräspartierna och plockade en hel del tid där, detsamma inne i dungen och där det var lite mer tekniskt både uppför och nedför. Däremot är jag helt enkelt lite för svag för att orka hänga med på asfalts- och grusrakorna samt alldeles för dålig på kurvtagning på grus. Där finns förbättringspotential…

Dag två så var startfältet spetsat med bland annat Mattias Wengelin och svenske mästaren Fredrik Edin. Fick en lite bättre start men likväl så dundrade cyklister om mig både till höger och vänster. Man kanske skulle vara lite tuffare när man blir omkörd men samtidigt vill man inte bli intryckt i ett kravallstaket. Scenariot från dag ett återspeglades, jag tappade ett par platser på första varvet men efter det stabiliserade det sig och jag började sakta plocka in och köra ifrån de som låg i rygg. Klättrade från 19e till 15e plats och hamnade tillsammans med Axel från GCK. Här blev det extremt tydligt det som jag insett redan första dagen, på gräspartierna kunde jag ta igen 5 sekunder och i skogen kunde jag ta 5 sekunder men när vi kom ut på asfalten/gruset och han tryckte på så kom han snabbt ikapp mig eller drog ifrån med några sekunder. Så höll vi på fram till näst sista varvet då mina ben slocknade helt och han försvann i fjärran. Sista två varven blev plågsamma och riktigt långsamma, dels beroende på att benen var slut och dels beroende på att jag gav upp lite vilket såhär i efterhand känns vekt. Slutade i alla fall på 15e plats vilket jag får vara nöjd med. Lite orolig dock över att jag tröttnade så pass mycket men med lite mer tävling i kroppen så ska nog benen orka de sista 10 minuterna också.

Nu i helgen blir det inget tävlande för min del utan jag laddar för fullt inför nästa cuphelg som är i Uppsala och Västerås. Där hoppas jag på leriga gräsfält.

12067336_10153086141086003_1795271549_n

Slottsskogen nästa! Dags för CX-premiär

Helt plötsligt är det höst och helt plötsligt så är det dags för CX-säsong. Jag har haft fullt fokus på MTB’n fram till ett par veckor sedan så jag känner mig nästan lite överrumplad över att det är dags.

Det ska bli kul att åka till Göteborg, förra året så längtade jag hela året till CX-säsongen och hade sjukt hög förväntningar på den vilket kanske inte helt infriades. I år har det varit lite tvärtom, jag hade inte tänkt att köra några CX-tävlingar men efter besvikelsen på MTB-SM så behövde jag ett nytt mål och när min ersättningsram dök upp och visade sig vara ett riktigt monster så bestämde jag mig för att köra hela cupen. Efter många tankar fram och tillbaka bestämde jag mig även till slut för att köra i elitklassen även detta året. Egentligen hade nog herrar A passat bättre om man ser till min kapacitet men det är ändå något speciellt med att tävla mot de absolut bästa i Sverige och så passar det mig utmärkt att få köra i 60 minuter istället för 40. Så istället för att fightas om topp 5 placeringar i A-klassen så blir det att kämpa om att inte bli varvad i elitklassen.

Jag var i riktigt bra form i slutet av augusti och allt kändes riktigt lätt, sen åkte jag på en förkylning och därefter har det varit lite tyngre. Förra veckans Wåffelcross var det heller ingen vidare känsla på trots att det gick skapligt snabbt när jag tittade på varvtiderna efteråt. Denna vecka har jag tagit det lugnt med bara ett kortare distanspass och några varv på Kabe. Hoppas på en pigg och fräsch känsla till helgen för det lär behövas.

Banan i Göteborg har tidigare året varit riktigt bra och de verkar ha lagt ner ett ordentligt arbete på den även i år så arrangemanget lär vara i toppklass. Jag har dock aldrig riktigt lyckats fullt ut i Göteborg, jag föredrar långa och tunga gräspartier vilket Göteborgsbanan inte erbjuder. Däremot erbjuder slingan i Slottsskogen ett ordentligt test för ens tekniska kunskaper. Jag har blivit betydligt bättre tekniskt på MTB’n i år så jag hoppas att det lite har smittat av sig till CX’n.

Slutligen så hoppas jag att jag har haft min beskärda del av haverier i år och att cykeln och kroppen håller.

Foto: Andreas Sandin

Foto: Andreas Sandin

Att välja klass inför CX-säsongen

Jag har nu ett par dagar grubblat över vilken klass jag ska köra i årets CX-cup. Förra året körde jag elit och gjorde väl inte bort mig totalt men hade 3-4 minuter upp till pallen på varje lopp. Tanken i år har också varit att köra i elit men nu med de nya klassindelningarna har jag blivit lite osäker.

Tidigare har det funnits två klasser, prestige (elit) och superklass (typ senior) i år har detta utökats till tre klasser elit, senior A och senior B. Detta för att seniorklassen har varit väldigt stor och den behöver bli lite mindre och dels för att få lite jämnare startfält. Eftersom jag kör i ”veteranklass” på MTB innebär det att jag inte har elitlicens och kan därmed inte automatiskt köra i elitklassen som jag kunde tidigare. Detta innebär att jag behöver uppgradera min licens till elitlicens för att kunna starta i den klassen. Nu är väl det i och för sig inte jättekrångligt men det sätter ändå lite grillor i huvudet på mig.

Det jag är orolig för är att elitklassen ska bli mindre och lite för bra för mig med den nya klassindelningen och de som jag tampades med kring platserna 10-20 väljer att köra senior A istället. Personligen har jag inga problem med att komma sist och vid några tävlingar bli varvad men man vill ju inte att folk ska tro att men helt och hållet saknar självinsikt 🙂

Väljer jag Senior A så borde jag kunna vara med och slåss om topp 5 placeringar men samtidigt så var det mycket utvecklande och givande att köra i elitklassen förra året samt att det passar mig att köra i 60 minuter istället för 40 minuter och inte minst så är det en ganska häftig känsla att få stå på startlinjen och mäta krafterna mot de allra bästa i Sverige.

Jag avslutar MTB-säsongen med Hallbyrundan nu till helgen, efter det får jag ta mig en funderare på om jag ska skicka in en ansökan om elitlicens eller om det blir Senior A i år.

eksjö18

Testat EM-banan och Vista

Efter SM tog jag ett träningsuppehåll på 10 dagar och efter en riktigt härlig semester i södra alpern så har jag kommit igång med cyklandet igen. Har försökte mig på ett par landsvägspass men de har slutat i misär så i helgen hoppade jag på MTB’n igen.

Det blev en tur först till Huskvarna för att testa EM-banan och sen vidare för några varv på Vista Mountain banan.

Jag hade på känn att EM-banan skulle vara tuff och den känslan var helt rätt gånger 100. Visst det går att bromsa sig nedför de branta backarna med rötter, stenar och smådrop och det visst går det att växla ner till lättaste klingan och ta sig uppför du branta backarna. Men ska man köra fort här då räcker det inte med att kunna åka på bakhjulet, hoppa och spurta uppför utan här gäller det att kunna läsa underlaget och stigen i höga hastigheter och att kunna värdera var man ska lägga sin energi för att orka köra fort uppför trots löst underlag, stenar och rötter. Banan ställer höga krav på cyklisten och det finns förutsättningar till fantastiska tävlingar.

Tänkte lite senare under dagen på de banor världseliten kör och de som vi har hemma i Sverige. När vi var i Norge förra året gick vi en del av VM-banan och kunde knappt fatta att de körde de nedförsbackar som de gjorde. Tog ett tag innan jag fattade att det spåret vi gick i faktiskt inte var till Downhill-VM utan till XCO-VM. Samma sak när jag kollat på världscupen från Kanada och USA de senaste veckorna och sett vad de tagit sig nedför, branta backar översålade med stenar, rötter och träd och när den stora majoriteten av cyklisterna får ta det lite lättare spåret, då vet man att det är tufft på riktigt. Riktigt så tuff är inte EM-banan, jag överlevde ju, även om det inte gick fort, men den bidrar med ett spännande och välbehövligt tillskott i framförallt Jönköping. Hur den står sig mot övriga banor Sverige vet jag inte riktigt men av det jag kört så är det den hårdaste både utför och uppför.

Jag rekommenderar verkligen alla att testa den för den är riktigt häftig. Ta det bara lite lungt när ni åker nedför första gången och kommer ni till något svårt ställe kliv av titta på tänkbara linjer och gör ett försök och känns inte det ok gå förbi hindret. Det är sådana här banor som gör att man utvecklas oavsett om man är XCO- eller långloppscyklist och jag kan garantera att det känns ganska gött när man väl klarar utmaningarna den bjuder på.

Fortfarande besviken

Unde två månader har jag haft en enda sak i skallen när jag tränat och när jag tänkt cykel, MTB-SM. Det har varit årets stora mål och alltsedan jag tog de första tramptagen på banan och insåg att den förutom att den var väldigt rolig även passade mig perfekt har jag sätt fram emot den 18 juli.

I lördags var det äntligen dags och det träningsprogram jag följt de senaste två månaderna skulle få sin kulmen. Formen kändes riktigt bra och jag hade slagit ett par personbästan på de teststräckor jag har. Jag hade varit nervös i flera dagar innan och på tävlingsdagen var jag så nervös att jag mådde illa. Klockan kvart i två var det äntligen dags och jag fick en riktigt bra start. Var 7a in i serpentinerna och benen kändes väldigt bra. Hög fart utför men kontrollerat inga problem att hänga med cyklisterna framför bara 1an och 2an hade fått en liten lucka. In på arenan passerar de första utmaningarna och ska passera bäcken. PANG, jag missar lite lite och träffar en vass sten får ett genomslag och luften försvinner direkt och jag fattar att det är kört. Skriker ut  min frustration och kastar cykeln rakt in i skogen och smashar hjälmen mot en sten. I vanliga fall är jag lugn och behärskad men kombinationen enorm besvikelsen och adrenalin gjorde att jag tappade humöret. Sätter mig på en sten och lugnar ner mig något letar rätt på hjälmen och min nya svindyra Oakleys (tack och lov oskadda) Kollar över cykeln, fälgen har spruckit och det har läckt ordentligt med stans. Börjar springa mot tekniskzon för att i alla fall kunna fullfölja loppet. Får lite hejarop från min tillresta hejarklack och då brister det och jag börjar gråta. Känner mig lite som matadoren i ”Tjuren Ferdinand”. Kommer till tekniskzon och drar i nytt skumm men det bara pyser ut får lite assistans och börjar pumpa men det hjälper inte. Sjunker ihop i gräset och vill bara försvinna.

Har inte upplevt en större besvikelse under de många år som jag idrottat och känner fortfarande en viss bitterhet. Den spontana tanken direkt efteråt var att nu lägger jag av med det här. Nu har det gått ett par dagar och man får ju sätta det hela i perspektiv. Finns ju oändligt många fler saker som är värre än att misslyckas i en tävling.

SM var årets stora mål och jag hade bara ett par tävlingar kvar i år. Det känns dock lite tomt och som att det finns mycket mer att ge. Har börjat fundera lite på CX-säsongen som jag egentligen tänkt att skippa. Löser det sig med material, kanske lite bensin- och boendespons och ett par andra småsaker så kanske det blir en satsning på elitklassen i år igen.

image

SM närmar sig

Efter att träningen blivit lite lidande på grund av resor, sjukdom och skador i maj och juni har träningen fungerat riktigt bra ett par veckor. Jag har försökt att tränar lite mer och hårdare än normalt vilket inneburit en liten ökning av timmar samt att jag lagt in ett löpintervallpass och ett pass med överkroppsstyrka i veckan. Med bara två veckor kvar inför SM så kommer jag dra ner lite på träningen och ta bort löpningen och styrketräningen och lägga fokus på cykelpass.

Till helgen väntar Sportson MTB Race i Tibro. En ny tävling för året, som verkar bjuda på tuffa banor med en hel del klättring vilket kan vara bra inför SM. Tanken från början var att även köra i Mariestad på lördag men jag är inte tillräckligt bra tränad för att klara två tuffa tävlingar i rad och därför väljer jag att fokusera på Tibro som även ingår i Swe-Cup vilket kan ge lite ranking poäng inför SM. Vid Swe-Cup tävlingar startar man tillsammans med H40 och H50 och med herrar senior och junior någon minut framför. Detta innebär ett stort startfält och det kommer bli svårt att hålla koll på konkurrenterna i sin egen klass. Man får helt enkelt köra sitt eget race och då vi bara ska köra 4 varv/15.5km kommer det bli att köra full fart från början till mål.

Ikväll tänkte jag köra till Isaberg och åka några varv på SM-banan. Som jag skrivit tidigare i bloggen så gillar jag den verkligen och de nya partier som tillkommit sedan dess är även de utmanande både för fysiken men även tekniskt. De så omtalade serpentinerna är en riktig utmaning, i vanliga fall när det vankas backar brukar jag klämma ut allt jag har men i och med backen i Isaberg tar mellan 4-5 minuter så får man försöka hitta ett bra tempo som går att hålla hela vägen upp utan att spränga sig. Känns som det finns en stor risk att man fullpumpad med adrenalin går för hårt de första varven.

Foto: Tobbe

Foto: Tobbe

Äntligen på pallen igen

Efter ett antal fjärdeplatser i rad på Västgötacupen blev det äntligen en pallplats på H30-loppet i Borås. En andraplats som satt riktigt hårt inne med sega ben och ett riktigt dåligt sista varv.

Jag hade inte tävlat i Borås innan och visste inte riktigt vad som väntade. Hade fått lite rapporter om banan och den lät kul med en del stigning följt av mycket rötter och sten, något som brukar passa mig bra.

Efter ett par uppvärmningsvarv där det kändes helt ok så kollade jag på när Tobbe körde hem seniorklassen. Därefter var det min tur. I Västgötacupen så startar H30 tillsammans med elit och herrar junior och förutom att tävla i H30 kör man även i Maxiklassen som är en sammanslagning av dessa tre klasser. Detta innebär att tävlingstiden är lite längre än vanliga fall och eftersom min kropp är inprogrammerad att klara 60 minuter i maxfart var jag lite orolig för hur det skulle kännas att köra 30 minuter till.

Jag fick av någon anledning stå i andra startled men fick trots detta en ganska dålig start. Benen kändes dock ganska bra och jag tog ett par placeringar i den första längre stigningen. I vanliga fall brukar det kunna bli stockning på stigarna och man får anpassa sig efter långsammare cyklister om man fått en dålig start men i Borås blev det bra spridning direkt tack vare breda stigar och fina uppförsbackar.

Kände ganska fort att jag inte hade de absolut bästa benen och fick sänka farten lite och släppa ryggen på bland annat IKHP Jens som hade vunnit H30 idag innan. Blev passerad av ytterligare ett par cyklister när vi kom in på de mer lättåkta delarna av banan. Började tro att dagen var körd men fortsatte att köra på i eget tempo och märkte att jag tog in på cyklisterna framför när det gick uppför och tappade visserligen en del när det blev stökigt och gick nedför men låg inte mer än 20-30 sekunder efter vid varvningarna. Ut på fjärde varvet började det kännas bättre och halvvägs in så kommer jag ifatt Jens och ett par cyklister till. Lyckas hålla deras ryggar där jag tidigare tappat, förlorar dock några sekunder där det blev lättåkt men direkt efter varvningen in på femte och näst sista varvet sätter jag fart i de inledanade uppförsbackarna och passerar Jens samt ytterligare en cyklist. Får direkt en bra lucka och får återigen en bra rygg genom stöket vilket verkligen hjälper då det är lättare att hitta spår och tempo om man har någon att följa framför. Fortsätter köra hårt ut på sista varvet och närmar mig två elitcyklister. Benen börjar dock ta slut och det i kombination med att jag börjar bli bekväm och tänka på min pallplats gör att farten sänks ordentligt och jag slarvar en hel del i det stökiga avsnittet. In på den avslutande lättåkta slingan vänder jag mig om och ser då att jag har ett koppel med cyklister oroväckande nära. Gör en sista kraftansträngning och lyckas hålla andra platsen med 10 sekunder.

Formen är inte helt på topp, det kändes betydligt bättre i Kvänum där jag blev fyra men jag blev givetvis väldigt glad att få kliva upp på pallen. Jag har dock en hel del att jobba på, framförallt måste jag bli bättre på att hålla igång trampandet där det blir stökigt och våga välja de rakaste linjerna och inte åka runt hindren. Sen måste jag våga släppa bromsarna lite mer, det jag lärt mig av detta lopp är att sekunderna sticker iväg väldigt fort om man inte klarar av att hålla farten där det blir stökigt. Ser också fram emot lite kontinuerlig träning då maj och början av juni blivit lite uppstyckat med resor, en förkylning och knäproblem.

Foto: TobbeD

Foto: Tobbe